Föreningen

Första steget mot ett tegelbruksmuseum togs när författaren Hans Möller samlade några före detta tegelbruksarbetare och andra intresserade till en skrivarverkstad. Det var några år in på 1980-talet. Olsson & Rosenlund, det största och det sista av de gamla tegelbruken av så kallad Svedalamodell hade lagts ner. Därmed var tegelepoken till ända. Men kunskap och minnen fanns kvar och i två böcker: Tegelepoken (1985) och Heby, bygd och människor (1988) berättas historien om tegelbruken, arbetet och fritiden.

Intresset växte och 1989 bildades en intresseförening, för att få till stånd ett tegelbruksmuseum. Hans Möller, initiativtagaren och entusiasten, blev ordförande. 1997 efterträddes han av Kjell Andersson. 1 maj 1995 invigdes museet i bottenvåningen i det gamla stationshuset. Heby kommun, som ägde fastigheten var huvudman, medan intresseföreningen svarade för det mesta av museiarbetet. Flera separatutställningar med anknytning till lera, orten eller tiden arrangerades. 2003 stod det klart att kommunen ville avsäga sig huvudmannaskapet och använda lokalerna för andra ändamål och museets framtid blev oviss. Blickarna vändes mot det gamla f.d. bryggeriet i centrala Heby, som var med i diskussionen som lämplig lokal, redan när det blev aktuellt med ett tegelbruksmuseum. Tanken hade väckts att låta tegelbruksmuseet dela lokalerna med en konsthall och på så sätt bilda ett kulturhus för olika utställningar och verksamheter. Idén förverkligades när konstnärsparet Sonja Petterson och ÅC Danell 2006 fick förvärva fastigheten av kommunen.

Kommunen lät renovera taket, all annan upprustning, liksom uppbyggnaden av museet stod ägarna för med hjälp av frivilliga. 1 maj 2007 återinvigdes Tegelbruksmuseet. Numera svarar Intresseföreningen för hela verksamheten.

Böckerna Tegelepoken i Heby, Heby bygd och människor, Tegelriket samt Luffaren Stavbom finns att köpa i museet.